Jag är fortfarande i chock efter beskedet i veckan. Jag kan fortfarande inte förstå. Nu har det gått några dagar och tanken går inte att vänja sig vid. Och som vi pratade om, man kommer kanske inse det först när begravningen kommer.. Var sak tar sin tid. Men för mig finns det inte att något sånt här sker. Sker helt oberäknat och plötsligt. Det är saker som inte får hända. Men det händer, och ibland, som nu, utan någon som helst förvarning. Livet kan ta en ordentlig vändning inom loppet av en millisekund. Det ska man vara medveten om. Och det vet jag också, jag har också fått känna på den fruktansvärda känslan av att livet tar en grov vändning. Men där hade vi tur. Det vändes inte fullt ut, dvs ledde till döden, det var mer som en varning. En varning om att det nästa gång kanske händer. Vid varje sån här händelse får man sig en tankeställare. Det mest hemska är att det ofta först ska gå så långt att det händer något - innan man får sig den där tankeställaren. Man ska aldrig ta någon för givet. Det är så otroligt viktigt att ta vara på sina nära och kära. Det är det viktigaste som finns.
Jag tänker på dig.
Man blir påmind om det som man ofta kommer i kontakt med. Ren sanning. "Lev idag. Imorgon kan det vara försent"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar